Lika som bär

Henry Kissinger och Carl Bildt

Två högermän som går över lik för att tjäna kapitalet (sitt eget)!

Bildt har på kort tid visat att hans tidigare affärsengagemang i rysk gas och sudanesisk olja spelar roll för den förda politiken. Sedan Bildt blev utrikesminister har Sverige och moderaterna ändrat linje i frågan om Sudan och utrikesministern har en mycket låg profil gentemot Ryssland, särskilt vad gäller gasledningen. Sverige betonar numera företag och tillväxt på ett helt annat sätt än tidigare. Mänskliga rättigheter och demokrati kommer inte i första rummet.Har Carl Bildt fler bindningar som kan påverka hans bedömningar? Det vet vi inte och därför är det viktigt att Bildt klargör vilka intressen han har företrätt.

Ett liknande krav ställdes för övrigt på USA:s förre utrikesminister Henry Kissinger när han skulle leda 11 september-kommissionen. Kissinger har under många år arbetat som lobbyist, ungefär på samma sätt som Bildt har gjort. Ställd inför valet att redovisa sina kunder eller att ta ett förtroendeuppdrag valde han affärerna. Det amerikanska kravet på öppenhet hindrade eventuella jävsförhållanden. Samma krav borde gälla i Sverige.

Från Expressens ledare idag (trodde väl aldrig jag skulle citera Expressen...)

V och MP, gränsöverskridande unionsmotståndare

Ibland är det lätt att ta ställning i partipolitiken. Jag har annars svårt för att riktigt erkänna mig till något av partierna i icke-alliansen eftersom alla tre har sina idiotiska ställningstaganden i vissa frågor (liksom de alla har ståndpunkter som jag menar är kärnfrågor för en grön postmodern socialdemokrati – mitt ideal). Hos Vänsterparitet och Miljöpartiet (åtminstone Miljöpartiet så länge Moskvabunkern regerar V) är motståndet mot EU den mest puckade hållningen som sätter stopp för ett aktivt stöd. I vissa frågor är det dock övertydligt att endast dessa partier står för en human och (post-)modern politik. Asyl- och migrantfrågan är en sådan. Jag bara måste få ”stjäla” nästan en hel text till för att illustrera detta.

Fattig eller förföljd?
Av Idah Klint ©Amnesty Press.
Flyktingars desperata försök att nå EU:s territorium via överfulla båtar är en vanlig nyhet idag. Rubriken för den partiutfrågning i Kulturhuset i Stockholm som anordnades den 8 februari av Amnesty och NTG-asyl & integration inspirerades av en karikatyrteckning där båtflyktingar får frågan, ”Are you drowning for economic or for political reasons?”

Detta låg till grund för de frågor som ställdes som öppning vid seminariet: Vad händer vid Europas södra gränser och hur ska EU:s politik se ut för att balansera kontroll med respekten för migranter och flyktingars rättigheter? Vilken roll ska Sverige spela och bör Sverige skriva under konventionen om migrantarbetares rättigheter?

Utfrågare under seminariet var Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty, och Gregor Noll, professor i folkrätt, vars roll mer handlade om att analysera partirepresentanternas svar. De representanter för riskdagspartierna som deltog var: Bodil Ceballos (mp), Fredrick Federley (c), Lars Gustafsson (kd), Kalle Larsson (v), Gustaf Lind, (m) statssekreterare hos migrationsministern, Fredrik Malm (fp) och Thomas Eneroth (s).

Gregor Noll inledde seminariet med att blicka framåt. Han presenterade ett framtida scenario med utgångspunkten att det från idag, inte sker några förändringar i EU:s asylpolitik. Människor skulle då enligt Gregor Noll kunna delas in i tre olika grupper. Den första gruppen kallade han för överklass, en grupp med ”rätt” utbildning och med en uppenbar möjlighet att bidra ekonomiskt till samhället. Den andra gruppen gick under beteckningen medelklass som anses ha vissa resurser, eller i alla fall så mycket att man på ett eller annat sätt kan ta sig till Europa. Dessa människor är då från ett europeiskt perspektiv fattiga, med ”fel” eller ingen utbildning alls. De riskerar då att bli illegala migranter då de ofta inte har möjlighet att nå Europa på laglig väg. Dessa personer löper mycket stor risk att utsättas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna eftersom de befinner sig i en gråzon utanför ländernas lagar. Den tredje gruppen döptes till underklass och det var dem som enligt Gregor Noll har så få resurser att de inte har möjlighet att förflytta sig över landsgränsen.

Problemet som Gregor Noll belyste var framförallt att tillgången eller åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna för migranter idag grundar sig på om de har en odokumenterad eller dokumenterad inresa i landet. - De mänskliga rättigheterna har blivit bortmarginaliserade, menade Gregor Noll.

För att kunna förändra detta såg Gregor Noll framförallt tre utmaningar på politikområdet. Den första utmaningen handlade om att först och främst erkänna migranters rätt till de mänskliga rättigheterna, till exempel då genom att skriva under konventionen om migrantarbetares rättigheter.

Frågan om Sverige skulle skriva under FN- konventionen om migrantarbetares rättigheter blev omdebatterad. Partirepresentanterna blev dock vid ett tillfälle tvungna att svara antingen ja eller nej på frågan och utfallet blev att fem svarade nej och två ja.

De två som svarade ja på frågan var Kalle Larsson (v) och Bodil Ceballos (mp).

Ett vitt hål i min blogg

En blogg är en blogg är en blogg... Helst av allt skulle jag vilja sitta och skriva och kommentera och tycka hela dagarna. Då passar en blogg utmärkt. Tyvärr har jag inte den tiden. Ännu... När vi flyttat till Buenos Aires hoppas jag få lite mer sån tid. Nu knegar jag för mycket. (no complains! det är ett bra jobb, en meningsfull syssla - om än tidskonsumerande...). Men jag kan ju fylla bloggen med annat intressant.

En blogg är en blogg är ett sätt att sprida goda åsikter. Så här kommer något jag önskar jag skrivit själv:


Varför finns det så få högertidskrifter?
Helt skamlöst plagierat från ETC.se 07-02-16
Jag har fått frågan varför det finns så få högertidskrifter.Det verkar ju märkligt? Högern sitter på pengarna i Sverige, högern sitter på utredningsresurserna, högern äger dessutom medierna i Sverige – förutom det statliga public service – och högerkrafter styr såväl tidningsutgivareföreningen och landets alla stora förlag.

Dessutom är ungefär halva svenska folket borgerlig på så sätt att de håller med om den borgerliga ideologin. Ni vet, var och en sig själv närmast, människan är av naturen egoistisk, frihet är detsamma som mindre politisk styrning av våra liv.
Så varför skapas inga högertidskrifter? Marknaden borde vara enorm!
Varför blommar inte tidningsställen av utmanade titlar typ ”Borgaren” eller ”Jaget” eller ”Leva för sig själv” eller ”Mera, mera” eller...Det kan ju rimligen inte vara så att just högern saknar intressanta tankar, att man ur en borgerlig ideologi inte skulle kunna få fram nya spännande vinklar på hur världen mår, vad vi ska göra åt våra liv, hur framtiden ska kunna bli bättre för alla.
Eller?
Det kan ju inte vara så att högern har svårt att få fram författare och poeter och musiker och konstnärer och filosofer och allt annat som krävs för ett flöde av tankar kring vår kultur?
Eller?

Borgerligheten har ett problem. Grunden för det borgerliga tänkandet är lönsamheten, saker som inte lönar sig är mindre värda. VINSTEN är alltings motor och då formar det också vilka tidningar man skapar. Kultur är i bästa fall en hobby, något lugnande i en värld där DET VIKTIGA är pengar.
Kultur är helt enkelt inte meningen med våra liv, det är istället at bli så rik man kan.
Denna ideologi syns i tidningshyllorna. I själva verket flödar Sverige av borgerliga tidningar. 90% av dagspressen är borgerlig, det betyder att 90% av kultursidorna är borgerligt styrda, alla reklam teve och radio är borgerlig, hela tidsamsortimentet (med ETT undantag) är djupt borgerlig i sin ideologi.
Varför skulle man skapa en kulturtidning om meningen med livet när det redan finns 30 sådana under täckmanteln ”familjetidning”.Varför skapa en kulturtidning om hur vi mår och vad vi kan göra åt det, när borgerligheten erbjuder oss både Tara, Amelia och Café?Varför skapa en granskande kulturtidning om ekonomi när borgerligheten ger dig lösningen i DINA PENGAR eller VECKANS AFFÄRER??

All borgerlig ideologi handlar om girighet och egoism. Egentligen. Det startas förvisso några få högerkulturtidningar ibland, de lever några år så länge pappa är beredd att betala. Pappa Stenbeck, eller Jonssonkoncernen eller... De lever på lite sponsrade annonser från "sfären" som helt enkelt använde tidningarna för att höja den EGNA positionen i samhället. Stenbeck ville slå mot Bonniers och sossarna. (Han lyckades rätt bra). Att betala några miljoner för en ekonomisk katastrof som Moderna Tider var då inget stort problem.

Om vi vänder på perspektivet så är svaret alltså enkelt. Vänstern har inte en enda stor dagstidning, magasin, bokförlag, radio eller tv. Inte heller några pengar. Det enda ”vita hål” som finns i det borgerliga flödet är några sidor i Aftonbladet och några få minuter av dokumentärer i SVT.
Självklart upptår då en massa radikala, sökande, tvivlande och små tidningar på väsnterkanten.
Men inte bara därför.
I motsats till högermänniskor är radikala människor villiga att jobba och kommunicera även om man inte blir rik på det.
Herregud TIMBRO är ju tvungen att BETALA sina debattörer för att de ska ta fram debattböckerna man inte når ut med.
Ett vänsterförlag å andra sidan överöses av material som inte går att ge ut för att man helt enkelt inte har resurser att nå ut med all denna kritik och alla dessa berättelser från vardagen.

Så varför finns det så få högerkulturtidskrifter?
Det korta svaret är – för att det inte lönar sig.
Det lite längre svaret är att de finns, fast i formen av en borgerlig magasinspress som uppfyller den borgerliga ideologins drömmar rätt bra.
Det mer personliga svaret är att högerskribenterna helt enkelt skriver så tråkigt att de inte når ut även när de får göra en tidning.
Men det sista påståendet är en rent personlig åsikt, framvuxen efter att under åratal ha försökt läsa dessa skribenter och vaska ut några korn av nytänkande att diskutera.
Tröttsamt. Men nån måste göra jobbet.

- Johan Ehrenberg, chefredaktör på ETC

Postmodern fred - "unity in diversity"

I somras, när jag kommit hem från Indien och Kambodja, kontaktade jag en person som jag länge beundrat mycket. Under flera år som student i Internationella Relationer och Freds- och konfliktlösning i Australien brukade jag gå in på en liten illa designad hemsida. På http://www.transnational.org/ fanns massor av material om fred av olika skribenter som inte fick plats i våra litteraturlistor, men som ofta hade mer att säga än standardverken. Sidan, och tankesmedjan TFF, drivs av en Jan Öberg, som bor och verkar från Lund. Så när jag kom hem och inte hade något speciellt att göra mejlade jag Jan för att höra om det behövdes volontärhjälp av något slag i verksamheten. Fick ett mycket positivt svar med en inbjudan till Jans ”fredsborg”. Spenderade en hel eftermiddag i juli med honom och vi pratade om allt från Burundi till Kant och Jugoslavien och bristande kurser i fredsfrågor i Sverige.

Tyvärr mynnade det ut i ingenting. Jag lovade att skriva en artikel om Amarthaya sens senaste bok. Men strax efter fick jag jobbet på Barnfonden, och Jan for till Burundi för att arbeta med fredsprocessen där. I förra veckan publicerade han följande artikel på hemsidan ”What is peace? My summary of 35 years of thinking and practising” (här), och följande stycke är så klockrent att jag kände att jag i alla fall bör sprida det:

“Peace is to develop security and secure development of the whole human being and all human beings. It weaves together a series of ‘balances’ – inner and outer, self- and other-reliance, material and spiritual – as well as conflict and consensus. It is a permanent process that takes its point of departure in some model of human and social needs within cultural specificities and ‘cosmology’. Peace is compatible with conflict but not with violence. Thus we need a global, multicultural and multi-dimensional approach to violence prevention, not conflict prevention. This is best achieved by education and dialogue and deep respect for the idea of unity in diversity – many peaces weaved together like a patchwork - in contrast to the violence-prone idea of one peace imposed in uniformity.”

Jan Öberg, Chef på TFF - Sveriges bästa fredstankesmedja!

Not in my name Bildt

Den sudanesiska regeringen och Janjaweedmilisen är ansvariga för att i Darfur ha brännt ner och förstört hundratals byar, dödat tiotusentals människor och våldtagit och övergripit sig på tusentals kvinnor och barn. Sammanlagt har under de senaste tre åren åtminstone 400 000 människor dödats, mer än 2 miljoner oskyldiga civila har tvingts att fly från sina hem och de lever nu i läger för internflyktingar i Sudan och i flyktingläger i grannlandet Tchad, och mer än 3,5 miljoner män, kvinnor och barn är helt beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Inte sedan folkmordet i Rwanda 1994 har världen bevittnat en så uträknad kampanj för att fördriva, våldta, och masslakta människor.

António Guterres, FN:s högkommisarie för flyktingorganet UNHCR, har beskrivit situationen i Sudan och Tchad som “the largest and most complex humanitarian problem on the globe.” Både EU-parlamentet och den amerikanska kongressen har kallat övergreppen i Darfur för folkmord. Till och med Bush-administrationen har beskrivit dessa övergrepp – utförda mot civilia av i huvudsak Sudans regering och deras allierade Janjaweedmilisen – som folkmord.

Men Carl Bildt ”avvaktar”. Med en vag förklaring om att han avvaktar den internationella brottsmålsdomstolen ICC:s utredning om övergrepp i Darfur 2003-4 vill han ännu ej kalla det som sker i Darfur för folkmord. Har man haft en styrelsepost i Lundin Oil, med stora intressen i Sudan, kan det vara svårt att prata klarspråk. Men i ärlighetens namn, vem väntar sig något annat av Carl Bildt? Personligen vänder det sig i magen när jag hör Bildts slingrande sätt att prata. Liksom de amerikaner och britter som hörde sina folkvalda utrikesminstrar tala om Irakkriget som vore det en representativ önskan från deras hela befolkningar vänder jag mig mot Carl Bildts fega ställning i Darfurfrågan, och jag har bara en kommentar till "vår" utrikesminister: "Not in my name!"

Nedan är några fruktansvärda bilder på ett offer för Janwaweedmilisen samt en bränd by i Darfur. Ni kan se fler bilder och läsa mer om Darfur här, eller klicka på ”Save Darfur” under ”Gör något”-menyn till höger! Gå även in på svenska Amnestys sida för Darfur här!

Till Diddi

At night I go to bed but I just can't sleep
I got something running around my head
That just won't keep
In the silence I hear my heart beating, time slippin' away
I got a time bomb ticking deep inside of me
I gotta tell you what I wanna say
I keep searching for you, darling
Searching everywhere I go
And when I find you there's gonna be
Just one thing that you gotta know
My love will not let you down

Ja, vi elsker dette landet!

”Asylpraxis har försämrats och myndigheterna struntar i de internationella konventionerna, särskillt när det gäller barnens rättigheter.”

Låter det som en klockren beskrivning av svensk asylpolitik i praktiken? Det är det inte. Det är ordföranden för den norska Advokatforeningens utskott för asyl- och utlänningsrätt, Arild Humlen, som med dessa ord beskriver vårt grannlands situation.

Inte nog med att Norge tar emot färre flyktingar och betalar mindre till FN:s flyktingorgan, UNHCR, än vad Sverige gör. Norges myndigheter suger alltså lika mycket som svenska när det gäller att leva upp till landets lagar och internationella traktat.

En sak skiljer i alla fall våra länder åt. Norska jurister tänker nu arbeta gratis i protest mot den norska asylpolitiken. Vi väntar på att den svenska juristkåren gör detsamma!

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem

Så lyder första stofen ur Norges nationalsång. Men "tusen hjem" för vem? Låt dessa rader också gälla alla dem som flytt krig, svält och förföljelse och som norska myndigheter skickar tillbaka i trots mot landets egna lagar och internationella traktat!

Give it up for DN!

Måste ge “den malliga morgontidningen” stort cred för att under en lång tid sätta fokus på klimatförändringarna och hotet mot miljön.

Det som lite elakt kunde ha förkastats som att rida på den uppmärksamhet klimatförändringarna fick genom t.ex. Al Gore’s film ”En obekväm sanning i höstas, får nu anses ha blivit ett betående tema hos DN. Det skrivs nu nästan dagligen om olika vinklar på problemet. Och från att ha varit ganska travande vad gäller kunnande och "up to date"-fakta får man nu anse DN vara en av de främsta forumem vi har för miljödebatt och information om klimatförändringarna.

På DN:s nätupplaga ligger ofta artiklar om miljö och klimatförändringarna högt upp och finns alltid med i sidnotiserna. DN:s reseredaktör Jan Malmborgs har varit en bidragande faktor och kan komma att bli en av de viktigaste rösterna inom svensk miljödebatt. Så sent som i dag hade man en chatt där läsare kunde ställa frågor till Jan Malmborg och Brita Svedlund på reseredaktionen (här). DN Resor blir dessutom Sveriges första klimatneutrala reseredaktion och med hjälp av DN:s utsläppskalkylator kan man kolla hur mycket utsläpp sin resa bidrar med, och kompensera för det.

Regeringen Reinfledt suger fett!!!

Jag har fått svidande kritik från allt för nära håll att jag inte kritiserat regeringen tillräckligt mycket på sistone. Så här är tre grejer som gör mig riktigt jävla pissed med regeringen Reinfeldts styre:

Miljön
Den så kallade alliansregeringen har begärt av EU att få ökad tilldelning av utsläppsrätter! Och samtidigt som regeringen säger sig vilja jobba för att komma tillrätta med klimatpolitiken hävdar Reinfeldt att Sverige ”inte bör ta på sig mer än andra” (Han tycker att kineserna ska göra sitt först. Men sanningen är att varje svensk släpper ut mer koldioxid än varje kines, trots att Kinas energisystem helt bygger på kol!). Dessutom har regeringen aviserat åtskilliga beslut som leder till ökade utsläpp:
• Trängselskatterna i Stockholm ska finansiera byggande av fler motorvägar istället för att användas för utbyggnad och modernisering av miljöacceptabel kollektivtrafik.
• Trycket på flyget att investera i energieffektiva teknik minskar när flygskatten inte införs.
• De styrmedel som grön skatteväxling utgör avvecklas som idé trots att just detta är grunden för nästan alla de klimatstrategier som presenterats globalt.

Fyra miljöfarliga gubbar

Utförsäljning av statlig bolag
Den borgerliga regeringen planerar att sälja statliga bolag (i en första omgång är sex bolag utpekade: Nordea, Telia Sonera, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin & Sprit) för 200 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. En påstådd anledning till utförsäljningarna är att betala av på statsskulden. Teoretiskt skulle detta innebära mindre räntekostnader för staten. Men nuu är det emellertid så att de planerade vinsterna för bolagen är större än de minskade räntekostnaderna. Detta innebär med andra ord en löpande förlust framöver.

A-kassan
Nu har regeringens utannonserade höjning av a-kassan blivit verklighet och för många kom räkningen från förbunden som en chock. I DN för någr aveckor sedan rapporteras att "LO-förbundet Hotell- och restaurang har blivit nerringda av oroade medlemmar vilka antingen trott att det blivit fel eller frågat sig hur de ska ha råd med sin räkning. Vice ordförande Per Persson tror att höjningen varit svår att ta till sig för många medlemmar, trots att den diskuterats flitigt i medierna.
- Många är arga på regeringen, ingen ilska har riktats mot oss. Varenda krona går ju direkt ner i statskassan, säger han." Katastrof!

Nedräkningen har börjat. Maktskifte den 17 september 2010!

God morgon världen

Jag vet inte vad jag ska ha den här bloggen till. Eller, jag vet inte om jag använder den på rätt sätt. Mest för att jag inte vet jag vill överhuvudtaget.

Ibland vill jag ha den till att skrika ut en arg protest. Som på morgonen när jag kommer ut från Centralstationen i Malmö och blir överröst med gratistidningsutdelare. Jag vill inte ha deras blaskor. Och allra minst vill jag ha punkt.se. Det känns som en förolämpning mot mitt intellekt att jag förmodas läsa den skiten.

Men ibland vill jag bli mer personlig, öppna mig mer här på bloggen. Jag vill skriva dikter om att det är oerhört vackert om man vänder på huvudet bort från tidningsutdelarna och istället ser ut över kanalen i Malmö. När solen just stigit upp och det ligger dimma på vattnet där ankor och svanar simmar. Det hade varit fint. Jag vill också skriva en dikt som har en strof som lyder "vintern kom inte det året”, som handlar om 2006. Men jag är för lat för att sätta ihop en hel dikt på det temat.

Fast helst av allt vill jag ha en viktig blogg som tar upp viktiga ämnen som jag brinner för. Miljöförstöring, krig, fackföreningskamp, feminism, postmodern kritik av nationalstaten. Sånt som bloggare jag beundrar skriver om. Ämnen som gör skillnad. Vill att min blog ska deltaga i någon form av viktig diskussion. Deliberera i en diskurs.

(Ironiskt nog tror jag att en sådan blogg får mindre läsare…)

Yoga is the way

Måste bara säga hur grymt det är med yoga!

Kommer precis från ett pass, och jag mår banne mig helt fantastiskt! Dessutom tror jag att jag haft fettur att hitta en så bra tränare som han jag har, Chaminda. Han är från Sri Lanka och lär ju vara en av de bästa yogis i Sverige! Kolla in hans hemsida här!

FUCK GOOGLE!

Jävla Google!

Nu när de tagit över Blogspot har man varit tvungen att skaffa ett konto hos dem och alltså bli dels kund hos dem, dels en siffra i deras goda statistik. Jag som vill protestera mot deras mr-kränkande affärsidkande i Kina har förmodligen blivit en bidragande orsak till deras nästa kvartalsvinst! Dessutom har bloggen kexat hela dagen. "Don't fix what ain't broken!"

IF ANYONE AT GOOGLE HQ READS THIS BLOG, TELL YOUR BOSS TO GO FUCK HIM/HERSELF!!!

Ps. ALSO TELL HIM/HER TO HELP PUT A STOP TO THE CENSURING OF YOUR CHINESE SEARCH ENGINE!!!
http://www.google-watch.org/

Måste ta den här debatten

Har nu haft en ganska intensiv, och intressant debatt om ”U-hjälp” på backpacking.se. Även om jag vet att sådana tankar som framförs här är rätt vanliga kunde jag inte hjälpa att ge mig in i debatten. Särskillt nu när man jobbar med bistånd känns det extra angeläget att försöka ge svar på tal. Här kan ni se hur det hela avlöpt:

Se hela debatten ”in real” här

Martin Strandberg (martin81)
2007-01-28 02:15:52
Är själv väldigt kluven när det gäller U-hjälp. Massor av projekt har gått åt skogen. Insamlingar av kläder har lett till att lokala klädmarknader har salgits ut. Av FN matprogram försvinner en tredjedel på vägen. Flera gånger ahr direkt ekonomisk hjälp hamnat i makthavarnas fickor. Är U-hjälp bara et patetisk muta vi västvärlden för att inte behöva ha allt för dåligt samvete samt att kunna kontrollera delar av U-ländernas politik och inte behöva ta tag i de större frågorna. Vad tror ni skulle vara en bättre form av "u-hjälp"? För egen del tror jag mycket på skuldavskrivningar och avskaffande av skyddstullar.

Berra (swetrot)
2007-01-28 10:58:45
U-hjälp är knepigt. Egentligen borde vi låta bli all annan hjälp än utbildning, uppbyggnad av sjukvård, projekt för att få rent vatten etc. Den mest basala hjälp till självhjälpen. Allting annat blir antingen konstgjord andning i det hjälpta landet, eller så kommer företag på hemmaplan att slås ut av ny konkurrens.

En stor del av världen har fått för sig att det handlar bara om skuldavskrivningar och frihandel, men jag tycker inte att det är så. De måste få chansen att förädla produkterna på plats mera, så att det får ta del av en större del av värdekedjan. Kina lärde sig det, och det är det som är deras lycka idag, att landet kan göra färdiga produkter och sälja.

Tänk om de länder där det odlas kaffe kunde rosta bönorna och mala det, och exportera färdiga kaffepaket. Tänk om regnskogsländerna kunde såga sitt virke själva, och exportera brädor istället för stockar? Då skulle världen se annorlunda ut.

Martin Strandberg (martin81)
2007-01-28 16:34:47
Fast det finns ju uppenbarligen vissa baksidor med ditt resenomang Berra. Jag säger heller inte att skuldavskrivning och frihandel är de enda vägarna utan att de två åtgärderderna i kombination med annat skulle generera goda resultat. Du pekar på Kina som ett framgånsrikt exempel och visst är det så på många plan. Dock har Kina öppet erkänt att de inte tar något miljöansvar. Du kan ju tänka dig avd det innebär för ett land med exempelvis stor kol-, järn och stålindustri. Dessutom måste U-ländernas varor få konkurerra på lika villkor oavsett om det är färdigt kaffe eller bönor. EUs stödsystem till jordbruket skapar en prisdumpning som ger ett pris som andra länder inte kan möta.

Anders (carlgren)
2007-01-29 08:59:20
"U-hjälp är knepigt. Egentligen borde vi låta bli all annan hjälp än utbildning, uppbyggnad av sjukvård, projekt för att få rent vatten etc" säger Berra.

Jovisst, det borde vi göra. Skulle t ex räcka om man lade världens samlade militärutgifter under en dag på att ge alla människor rent vatten så skulle det räcka. Skulle alla på jorden får rösta om detta skulle de självklart rösta ja till ett sånt förslag. Men de får de så klart inte, trots att större delen av militärutgifterna finns i demokratiska länder.

Ett av hundra exempel på hur absurd världen är. Mycket därför u-hjälp tyvärr är helt nödvändig.

Andra argument får man om man tittar lite på hur världen hänger ihop. Räcker med att titta på Sverige. Vårt välstånd bygger i mycket hög grad på att vi håller människor och varor ute från Sveriges gränser, med tullar och visumregler och annat. Samt systematiskt värderar svenskar mycket högre än andra människor.

Klart vi åtminstone måste kompensera u-länderna för dessa absurditeter.

Sebastian Derle (sebastiand)
2007-01-29 09:37:10
Egentligen vet jag inte vad du menar med "U-hjälp", Martin. Dels finns det ren välgörenhet som exemplet med kläder. Just det var ju inte så vidare lyckat. Däremot finns det ju massor av lyckade projekt som finansieras av välgörenhetspengar.

Bistånd, är något annat. Historien visar att det gjorts många misstag, men att man lärt av dem. I dag är dessutom nästan allt bistånd hårt reglerat av motprestationer av varirat slag. Allt från tvångsinvesteringar tilbaka i givarlandets företag (mycket av USAID:s bistånd) till tvångssatsningar på kvinnor och demokrati (t.ex. svenska Sida). Problemet med bistånd är att satsningarna ofta äts upp av just skulder till väst/nord och/eller väpnade konflikter. T.ex. kostar en eskalerad konflikt i ett Afrikanskt land lika mycket i resurser för medling, akuthjälp etc. som allt samanlagt bistånd från Storbrittanien till hela Afrika under ett år!

Skuldavskrivningar och avskaffande av skyddstullar är andra medel - men alla är lika viktiga i arbetet för att skapa en human globalisering. Eller globalisera humanismen! Microkrediter är ett annat kompliment i vår hjälp till självhjälp. Rekommenderar följande organisation: http://www.kiva.org/

Martin Strandberg (martin81)
2007-01-29 16:07:30
Håller med, borde förtydligat mig gällande U-hjälp och bistånd. Visst Anders, finns massor av sådana beärkningar som du nämnde, t ex skulle 200 kronor i månanden från varje arbetande europé eller en beskattning med 0,4 \% av de 100 rikaste i värlkden räcka till att utplåna hungernn inom 10 år om alla pengar gick dit de skulle. Nu är det ju, precis som du påpekade, så att sådana beslut verkar sitta långt inne, snällt sagt. Kompensationer i all ära men så länge dessa hamnar på plus minus noll på grund av andra hinder är de inte mycket värda, tyvärr. Tror också mycket på mikrokrediter. Knuten är dock svälten. En människa som svälter ger naturligtvis blanka fan i demokrati eller global uppvärmning. Vem kan moralisera över någon som begår ett mord för 10 dollar om det ger honom eller henne några mål mat?

Boompan (boompam)
2007-01-29 16:34:00
Det kan var bra att göra åtskillnad på katastrofhjäp och utvecklingsbistånd som är två helt olika saker.

Det finns vad jag vet få exempel på ett utvecklingsbistånd (vilket är mycket mycket svårare) som faktiskt medfört långsiktiga vinster. De länder som har lyckats med att minska fattigdom etc har inte gjort det på grund av eller tack vare biståndsprojekt. Jag tror som Martin att skuldavskrivning och en bättre och mer rättvist system för handel är det som man borde fokusera på när multilateralt bistån diskuteras. Det kanske låter cyniskt men jag tror mycket annat, långsiktigt, är slöseri med tid.

Thorrez (thorrez)
2007-01-29 16:34:29
Det går inte riktigt att säga att man borde ta de här pengarna för de gör mer nytta någon annanstans. Anledningen till att USA bränner så mycket pengar på militären (och rymden) är inte att de har en skjutglad president (i alla fall inte i första hand) utan att det behövs för att undvika att lågkonjukturer inte ska förvandlas till depressioner (30-talsdepressionen löstes inte av Roosvelts program utan av att allt började snurra när de producerade till andra världskriget).

Sen håller jag (så klart) med om att det hade varit bättre om det varit något annat än militär som pengarna hade gått till.

I övrigt tror jag att Mikrolån (både i sig och för att de konkurerar bort oseriösa långivare som de facto håller folk i slaveri), ökad frihandel och att bättre reglering så att inte naturtillgångar tillfaller utlänska företag (nej, vet tyvärr inte alls hur det ska gå till) kan göra saker bättre. MEN, jag är inte så säker på att det går att alla ska kunna ha våran materialla nivå (så vi måste kanske vara beredda på att sänka den).

Boompan (boompam)
2007-01-29 16:53:08
Våran materialla nivå är en chimär, över en viss nivå slutar det ha någon betydelse för välbefinnandet. Ju fortare fler inser detta desto bättre. Men mat, husrum och trygghet behöver alla.

Blanda inte ihop orsak och verkan, visst hjulen snurrade fortare under kriget men det var pga en kommandekonomi (även i USA) där privata företag i princip tvingades att ändra sin produktion (Ford fick sluta göra bilar och producera jeepar istället..) Så mycket utrymme för privat konsumtion fanns inte.

Detta har sedan fortsatt med ett militärindustriellt komplex som har oproportionerligt stort politiskt inflytande. Varför skulle man inte såväl teoretiskt som praktiskt kunna använda alla de skattemiljarderna till andra saker som stimulerar ekonomin positivt?

Sebastian Derle (sebastiand)
2007-01-30 08:41:34
Som sagt har "utvecklingsbistånd" ändrats avsevärt under åren - bl.a. pga. att man lärt från misstag. När man på 1960-talet byggde dammar i Vietnamn och motorvägar i Etiopien ägnar man sig på t.ex. Sida idag mycket mer åt demokratiutveckling och mänskliga rättigheter, speciellt kvinnors rättigheter. Något man dock inte ändrat är satsningar på utbildning och sjukvård. Man kan nog lugnt konstatera att starkare demokrati, högre utbildningsnviå, en förbättrad situation för kvinnor och en förbättrad hälsa både "minsar fattigdom" och "medför långsiktiga vinster".

(Däremot ger inte katastrofhjälp dessa resultat. Men det är inte heller deras avsikt. Bägge behövs, och vi borde satse mer på bägge formerna av "U-hjälp"!)

Boompan (boompam)
2007-01-30 10:22:06
Jag håller absolut med dig Sebastian om att starkare demokrati, högre utbildningsnivå etc minskar fattigdom och medför långsiktiga vinster, men även du du blandar också ihop orsak och verkan, problem respektive lösning.

Bara för att Sida ägnar sig mycket åt dessa frågor är det inte samma sak som att de kommer få sin lösning... Om trettio år misstänker jag att man kommer lärt sig att det är ungefär lika givande med demokratiprojekt som pappersbruksbyggen administrerade från Stockholm.

Alex mcfire (Alexmcfire)
2007-01-30 12:54:29
U-hjälp är ett sätt att sälja sina produkter, om något land fått svenska vattenpumpar till brunnar och är vana vid dom och kan reparera dom på plats, så är sannolikheten stor att dom köper vattenpumpar igen av Sverige.

Sebastian Derle (sebastiand)
2007-01-30 13:36:17
Öhh, Alex, det där har vi redan varit igenom:

Egentligen vet jag inte vad du menar med "U-hjälp". Dels finns det ren välgörenhet som exemplet med kläder. Just det var ju inte så vidare lyckat. Däremot finns det ju massor av lyckade projekt som finansieras av välgörenhetspengar.

Bistånd, är något annat. Historien visar att det gjorts många misstag, men att man lärt av dem. I dag är dessutom nästan allt bistånd hårt reglerat av motprestationer av varirat slag. Allt från tvångsinvesteringar tillbaka i givarlandets företag (mycket av USAID:s bistånd) till tvångssatsningar på kvinnor och demokrati (t.ex. svenska Sida). Medan man på 1960-talet byggde dammar i Vietnamn och motorvägar i Etiopien ägnar sig t.ex. Sida idag mycket mer åt demokratiutveckling och mänskliga rättigheter, speciellt kvinnors rättigheter. Något man dock inte ändrat är satsningar på utbildning och sjukvård. Man kan nog lugnt konstatera att starkare demokrati, högre utbildningsnviå, en förbättrad situation för kvinnor och en förbättrad hälsa både minsar fattigdom och medför långsiktiga vinster.

Problemet med bistånd är att satsningarna ofta äts upp av just skulder till väst/nord och/eller väpnade konflikter. T.ex. kostar en eskalerad konflikt i ett Afrikanskt land lika mycket i resurser för medling, akuthjälp etc. som allt samanlagt bistånd från Storbrittanien till hela Afrika under ett år!

Skuldavskrivningar och avskaffande av skyddstullar är andra medel - men alla är lika viktiga i arbetet för att skapa en human globalisering. Eller globalisera humanismen! Microkrediter är ett annat kompliment i vår hjälp till självhjälp. Rekommenderar följande organisation: http://www.kiva.org/

Vänliga hälsningar Sebastian

Boompan (boompam)
2007-01-30 15:48:59
..vad är poängen med klippåklistrandet?

Det är skitsnack att "alla medel är lika viktiga", det är enbart en klyscha. Självklart går det att utvärdera olika projekt och insatser och värdera framgången. Allt annat är att gömma sig bakom sin egen (missriktade?) välvilja.

Om resurserna är begränsade (vilket de nästan alltid är) så förefaller det iallafall i min värld logiskt att man börjar med att avgöra var och hur de kan användas till mest nytta.

Sebastian Derle (sebastiand)
2007-01-30 16:05:14
Poängen är att jag inte pallar skriva om det vi redan skrivit. T.ex klyschan/skitsnacket att "U-hjälp" BARA är ett sätt för länder att öka sin export.

Jag skrev inte heller "alla medel är lika viktiga", utan "Skuldavskrivningar och avskaffande av skyddstullar är andra medel - men alla är lika viktiga i arbetet för att skapa en human globalisering." (andra medel än välgörenhet och bistånd, alltså). Självklart går det att utvärdera olika projekt och insatser och värdera framgången. Det görs ju också. (Som jag skrev ovan, men ej vågar klippa in igen).

Vems resurser pratar du om? Det är inte samma organisationer som idkar välgörenhet (t.ex. Röda Korset) som bistånd (t.ex. Sida) eller skuldavskrivningar (t.ex. IMF och Världsbanken) eller avskaffar skyddstullar (t.ex. EU)!

Som sagt, alla är lika viktiga i arbetet för att skapa en human globalisering!

Boompan (boompam)
2007-01-30 18:20:54
Jag pratar om resursanvändning i allmänhet vilket troligen är av relevans oavsett organisation.

Och nej, alla är inte lika viktiga. Du får argumetera för detta inte bara upprepa din ståndpunkt.

Jag tror katastrofhjälp/välgörenhet fyller en viktig medmänsklig funktion till människor, individer, i nöd. Försök att minska fattigdom med hjälp av olika biståndsprojekt har däremot, som jag ser det, små möjlighetera att lyckas. Var det inte det som tråden skulle handla om?

Det som behövs är strukturella förändringar i ett orättvist världsekonomiskt system. Fokus för politiskt engagemang bör ligga på detta, inte en procent hit eller dit i Sidas budget. Det är bara så tråkigt att man ibland hamnar i en position där man framställs som vara snål och egoistisk och emot att bistå tredje världen om man är skeptisk till utvecklingsbistånd. Det är INTE det det handlar om.

Sebastian Derle (sebastiand)
2007-02-02 14:01:53
Har funderat ett par dagar på vad du egentligen menar Boompam, och tror att vi egentligen delar samma grundsyn på vad problemet är och vad som bör göras åt det.

Jag håller helt och hållet med dig om att orättvisorna i världen är strukturella, och att varje seriöst förslag till fattigdomsbekämpning måste innehålla politiska åtgärder på internationell nivå. Utan en strukturomvandling kommer världsläget bestå och förvärras, och fler bli fattiga.

Jag håller också med dig om att katastrofhjälp/välgörenhet inte löser fattigdomsfrågan. Det är inte heller deras syfte. Men man kan inte blanda ihop detta med "biståndsprojekt". Det finns naturligtvis mycket dåligt bistånd - ofta av politiska skäl, så där är vi tillbaka på den fråga. Men det mesta av dagens bistånd är avsett att bistå de strukturomvandlingar som vi är överrens om krävs paralellt med biståndet.

T.ex. är ju inte utbildning, mänskliga rättigheter, demokratiutveckling och satsningar på kvinnors deltagande värt så mycekt (förrutom sitt egenvärde!) om inte samtidigt landet där biståndsprojektet genomförs kan ta vara på dessa nya resurser. T.ex. om det inte tillåts handla på lika vilkor, faller sönder i väpnade konflikter som direkt eller indirekt stöds av "Väst"/"Nord", etc. Men för att ett land någonsin ska minska sin fattigdom ehövs dessa projekt som sponsras/genomförs av bistånd paralellt med strukturomvandlingarna!

Rekommenderar UNDP:s sida om Milleniummålen här!

To be continued?

Lägenhet bokad!

Nu är det bara 33 dagar kvar till avfärd...

Idag bokade vi vår lägenhet!!! Ni kan se hur den ser ut här nedan.

Huset ligger i stadsdelen San Telmo, som är lite av ett gamla stan i Buenos Aires. Vi bor på Calle Defensa 1400. Plaza Dorrego, bara några kvarter bort, ska vara epicentret av barer och resturanger.

Lägenheten är helt möblerad, och i hyran ingår - förrutom el, gas, vatten, skatt, etc. - både fri telefoni, bredband, lakan och handdukar samt en städerska som kommer en gång i veckan...