Varma hälsningar från ett kallt Buenos Aires!

Oj, nästan en månad sedan förra inlägget…! Hoppas allt är bra med er alla!

Här är allt toppen. Förutom att det blivit RIKTIGT kallt de senaste dagarna! I dag säger prognosen Max 16 Min 1…!!!! Men det ska vända säger dem. Det är onormalt. Men så har vädret varit sedan vi kom hit. Mest regn på 20 år, vinterkallt i maj, men på plussidan ovanligt varmt flera dagar i april. Men det är verkligen super att bo här i Buenos Aires, och vi har verkligen kommit in en vardagsrytm nu. Det har därför inte blivit tillfälle att skriva här, även om det finns massor att berätta så känns allt så vardagligt för oss att man inte tar sig tid att sätta sig ner och skriva om det.

Dessutom tar översättningen nästan all tid i anspråk – i alla fall den tid man har lust att sitta och uggla framför datorn… ;=D Men det går bra, och det är rätt kul. Tänkte spurta och bli klar snart så jag får ledigt resten av tiden här.

I övrigt pluggar vi fortfarande med Cecar (se nedan), och tjejerna har börjat spela teater i en amatörgrupp för utlänningar där man tränar upp spanskan. När boken är klar tänkte vi öka tempot och ta lektioner varje dag i någon månad. Men det känns härligt när man märker att konversationerna går lättare med folk på stan. Vår ”adoptivfamilj” håller också igång språkträningen. För någon vecka sedan var vi förresten bjudna på middag hos dem. George, pappan, ville bjuda på en riktig argentinsk grillfest: dvs. KÖTT. Vegetarianer har ett visst motstånd här, om man säger så. Diddi hade ont i magen hela natten efteråt…

På tal om att äta så har det blivit det kanske största nöjet just nu, speciellt när man jobbar mycket. Ett och annat glas öl eller vin slinker också ned. Förra resan (till Indien) innebar en viktminskning på 10 kilo. Den här har inneburit en viktökning på ungefär lika mycket. Spana in ”Skål-kortet” i fotoalbumet (har lagt upp ett 15-20 nya bilder)... Buenos Aires har ju en matkultur som passar oss som handen i handsken (förutom köttet då…). Det italienska köket är ju det mest utbredda här. Pizzan här är fulländad och överallt. Pastan likaså. Gotta love it! Glassen är tokigt god och glassbarer finns på varenda gata. Dessutom har de en slags mjölkig kolasås, ”dulce com leche”, som de har till allt, i och/eller på glass, på pannkakor, och i bakelser. Danskarna må göra de godaste wienerbröden och andra bakelser, men argentinarna kommer på mycket god andraplats. Kanske en influens från de många tyska invandrarna. Dessutom är det (så klart) ruskigt billigt. Favoriten är en slags croissant med florsocker på, fylld med dulce con leche. De kostar drygt en krona styck, och folk handlar ofta stora korgar fulla med dessa bakverk, ”fakturas”. Så även vi…

Vad har mer hänt? Jo, vi har varit på maskerad. En mycket bisarr tillställning. Inte så mycket för de olika dräkterna (vi var lata och klädde ut oss till det argentinska fotbollslandslaget…) utan för att det enda folk gjorde var att be sina kompisar ta kort på sig själva. Det finns ett skämt om argentinares mega-ego: ”Hur tar argentinare lättast livet av sig? Dom hoppar från sitt ego!”. Vi var på en klubb i coola Palermo Soho, men ingen dansade, eller drack särkilt mycket, de tog bara kort – på sig själva! Just bland de här kompisarna är det många som är fotomodeller o. dyl. men ändå.

Vi kanske ska flytta till Palermo förresten. Det har varit en liten pärs att avgöra var vi ska bo resten av tiden. Vi trivs bra där vi bor, men känner mest att det hade varit kul att flytta till andra – norra – sidan av stan, så att man får sett lite mer och bli bekant med nya områden. BA är ju otroligt stort, även innerstaden som är det enda vi ser – förorterna sträcker sig sedan ut i det oändliga. San Telmo, ”gamla stan”, där vi bor är trevligt med marknader och små torg och det känns häftig att gå förbi presidentpalatset vid Plaza del Mayo – där ”Mödrarna” till ”försvunna” marscherar – på väg till skolan varje dag och känna att man är mitt i denna jättestad. Där pågår alltid demonstrationer och full aktivitet. (Förresten har strejkerna jag skrivit om tidigare spridit sig, särskilt bland lärarna då polisen sköt ihjäl en ung lärare i en av provinserna med en tårgaspistol för ett tag sedan!). Men det hade också varit trevligt att bo uppe i Palermo som är ett stort medelklassområde med massor av parker och stundtals väldigt trendiga kvarter med restauranger från hela världen. Vi saknar sushi-livet helt enkelt… Det börjar kännas av att vi snart ”bara” har halva tiden kvar här så man vill göra så mycket som möjligt.

Som sagt så ligger det lite nya bilder i fotoboken. Hoppas ni alla mår gott och att vi hörs snart!